Vanliga limtyper inom gruppen är Epoxy-, Polyuretan- och Cyanoakrylatlim.

Dessa lim har som regel en högre hållfasthet samt bättre motstånd mot kallflytning, värme och kemikalier. Deras nackdelar är först och främst miljöaspekten och priset.

Härdande lim stelnar genom en kemisk reaktion när ett ämne tillsätts (2-komponentslim) eller i frånvaro av ett ämne (anaerobt lim stelnar t.ex. i brist på luft). Ljus och värme kan också fungera som härdare.

MS-polymerlim

Lim av denna typ är inte baserat på isocyanater. Vilket i sin tur innebär att denna limtypen inte omfattas av "härdplastreglementet", vilket innebär att man slipper märkning och krav på regelbundna hälsoundersökningar.

MS-polymerlim har sitt ursprung i Japan från 1970-talet. Förutom att vara ett bra lim till jordbävningsområden, utvecklades det för att kunna vara ett alternativ till silikonlim. Detta för att silikonlim kan ha problem med övermålningsbarhet. Det utvecklades också för att vara ett alternativ till PUR-lim (Polyuretan), som kan vara känsliga för UV-ljus.

MS-polymerlim bygger på en härdningskemi som inte innehåller några isocyanater. Det är en reaktiv polymer som består av PPO, polypropylenoxid, samt dimetoxisilyl som funktionell ändgrupp på molekylkedjan. Limmet finns i en- och tvåkomponentsform och härdas liksom PUR-lim vid rumstemperatur.